Sandras Blogg - mitt liv som blogg

Jag kan inte hjälpa det men jag saknar henne jätte mycket, jag vet att hon inte vill vara kompis med mig mer oh jag har accepterat det.. men jag saknar henne ändå.. jag saknar allt kul vi har haft tillsammans, alla våra gemensamma minnen.. man går ju igenom en del tillsammans på 13år.. jag saknar oxå alla skojjiga saker vi gjorde tillsammans med en av våra gemensamma kompisar, vi hade så roligt tillsammans vi tre..

flera av våra gemensamma kompisar säger att vi kommer bli kompisar igen, jag trodde det oxå förut men jag har börjat tvivla på det nu, nästan slutat tro på det.. ge henne tid säger dom, mn jag har ju gjort det.. det har gått typ 6månader sen hela den här cirkusen började, det känns lixom som jag gjort allt, men att ingenting hjälper.. jag har gjort precis allt som hon sagt och som andra sagt men det spelar ju inte nån roll..

hade jag kunnat hade jag glömt henne tror jag.. men vi går ju i samma klass och ses flera gånger varje dag, och vi har ju fortfarande gemensamma vänner så de e svårt, jag saknar henne.. jag önskar att vi kunde sätta oss och prata men hon vill inte.. känns så tris och tråkigt bara.. det kämd lixsom som att det finns nått som hon inte har sagt eller nått men hon säger ju att hon sagt allt.. jaja jag kan inte göra nått så jag får väl bara låta det vara antar jag.. synd e det fruktanasvärt synd.. o de inte bara jag som tycker det men men.. vem vet hon kanske skriver till mig på msn ett vad det är eller nått..

jaja nu ska jag plugga lite till till psykologiprovet
ha re bra
ajö