12/2 en liten novell
Pojken som försvann
Det var midvinter och han var på väg hem från skolan och fast klockan bara var halv fyra var det redan mörkt ute. Han gick med snabba steg hemåt och fastän det bara var 300 meter så kändes det som flera kilometer. Han tittade hela tiden över axeln precis som om han var förföljd, vem eller vad det än var så började det närma sig honom och den 10åriga pojken började småspringa för att snart springa det fortaste han kunde.
Men det var inte snabbt nog, det som förföljde honom var snart i kapp honom och den lilla pojken låg nu på marken med ansiktet neråt i snön och andades snabbt och det som förföljt honom stod lutat över honom och han kunde känna varelsens andetag. Pojken knep ihop ögonen det hårdaste han kunde och bad tyst gud att skydda hans familj.
Dagen efter fans bara några fotspår och blodfläckar kvar på platsen där pojken legat, man antog att pojken mördats och att kroppen gömts och en utredning startades men den lades inom kort ner då man inte kunde finna några spår och ingen gärningsman. Pojken återfanns aldrig varken levande eller död och snart glömdes hela händelsen bort. Men folk har påstått att de sett den lilla pojken vandra omkring i området sena kväller på vinterhalvåret, men bara när det har vart snö. Han blev bara 10 år och hans namn var Johannes Björck.
skrev den för ett tag sen, bara sådär på en kvart eller nått tyckte den vart rätt hyfsad :p
S.
