Sandras Blogg - mitt liv som blogg

Jag ska ta det hela från början, det hela började för lite mer än 5år sen när min pappa dog, jag och mina bröder fick en del pengar efter pappa, på försäkringar osv.. men ialla fall så gick det nått år, jag mins inte exakt i huvudet,  tills en granne och vänn till familjen kom och ville prata med oss ( mig och min yngsta storebror) så vi gick in till henne och så berättade hon att hon låg efter med tre hyror och att om hon inte betalade in pengar snarast så skulle familjen vräkas m.m. och dom var ju goda vänner hela familjen, hennes yngsta dotter var och är fortfarande en av mina älsta och bästa vänner.. så efter en stunds funderingar och över vägningar så gick vi med på att låna ut 15.000 kronor (7500 kr var) till henne, vi hade ju pengarna och det skulle inte kännas bra om dom hamnade på gatan p.g.a att vi inte hjälpt dom när vi kunde lixom..

så vi skrev ett kontrakt där hon gick med på att betala tillbaka 2000 kr i månaden tills pengarna var tillbaka betalda, det var till och med hon som sa att hon ville betala 2000 i månaden. okej sa vi och åkte till banken och hämtade ut pengarna (mamma var tvungen att hjälpa till eftersom jag var under 18 och inte fick ta ut dom pengarna själv) och gick till henne med pengarna och gav  dom till henne och vi skrev på kontraktet alla fyra. Det var inget konstigt med det.. och i början skötte hon avbetalningarna, hon betalade inte 200 varje gång och nån gång kom hon och sa att hon inte kunde betala den månaden men det var ju okej eftersom hon kom och berättade hur läget var..

men så helt plötsligt så slutade hon betala, det kom inga pengar och hon sa inget, bara låtsades som ingenting.. nu har det snart gått tre år sen hon betalade sist.. vi har vart och pratat med henne flera gånger och hon har sagt samma sak varje gång, hon har legat efter med massa hyror och allt vad det har varit och flera gånger har hon sagt att nästa månad får vi pengar men den här månaden har hon inte råd.. men vi har inte fått några pengar.. hon har betalat 4500kr av 15.000 det känns verkligen som om hon bara skiter i oss.. som om hon tror att vi ska glömma att hon lånat pengar av oss..

hon slutade bjuda mamma på partyn, ljuspartyn och sånt.. jag vet inte varför.. hon slutade att hälsa på oss nästan helt.. det känns så hopplöst.. vi vill ha tillbaka våra pengar men det känns som om ifall vi går och pratar med henne så kommer det bara bli samma visa igen.. så nu sitter jag här och funderar på om att skicka det till inkasso eller kronofogden är sista utvägen till att få tillbaka våra pengar.. det handlar ju lixom inte om några hundralappar eller så utan flera tusen.. men det känns på sätt och vis inte rätt att skicka in det till indrivning eftersom det kan påverkar ens liv så mycket.. men vi vill ju ha tillbaka våra pengar.. och vi lär inte komma nånstans med att prata med henne igen.. Ska vi skicka in det?

S.